Förlossningsberättelse

Jag kom på nu att jag fortfarande inte skrivit min förlossningsberättelse, så jag tänkte sätta mig ner och göra det nu med lite hjälp av Jonathan. 
 
Det hela började under aftonen den 19e mars. Började känna lite mensvärk men tänkte inte mer på det för jag hade känt samma sak någon dag innan. Kl 23,00 så låg jag i sängen och kände att det nog började göra lite ondare och ondare. Tog då fram mobilen och började klocka, men då var det kanske 7 min emellan och det gjorde inte alls så värst ont. Tror klockan var mellan 24.00 och 01.00s gick jag och duschade. Hade då börjar inse att det kanske var dags snart så jag ville duscha innan vi skulle in. Efter duschen så avtog det lite så jag la mig i sängen för att börja klocka igen. Kl 01,41 så ringde jag in till Förlossningen och rådfrågade lite. Hon sa att jag kunde ta en alvedon och vila, och när jag kände mig redo så var det bara att komma in. Efter det så låg jag i sängen en stund till, klockade och det började bara göra ondare och ondare. Väckte Jonathan vid 02,00 och sa att det var nog dags. Han var rätt så svårväkt tills han förstod vad som var på G.
Så vi klev upp, renbäddade sängen och packade det sista som skulle ner i väskan. Tyckte då igen att värkarna avtog så jag la mig i soffan en stund och började klocka värkarna. Vart då osäker om vi skull in överhuvudtaget. Ville inte fara till stan och sedan bli hemskickad. Men Jonathan övertygade mig om att o att det skulle vara bäst om vi for in. Så vi packade bilen och for till Norsjö för att lämna av Uro hos Jonathans föräldrar.
 
Påväg till stan så vart värkarna starkare och starkare, och Jonatahn körde ungefär 80 km/h. (klockan var ungefär 03,00 när vi for från Norsjö) Jag sa lite bestämt till honom att han skulle få gasa på lite fortare.
 
klockan 03,58 så vart vi inskrivna på BB, jag var då öppen 3 cm och cervix var ungefär 1 cm. Jag har regelbundna värkar och tycker att det börjar göra lite ont. Första barnmorskan vi får är helt underbar och jag hade hoppats att få ha henne hela tiden men vi fick två andra när hon gick av sitt skift vid 7 tiden. Får 10 mg/ml morfin, som jag inte tycker hjälper, blir mer lugn av det. Enligt Jonathan så ligger jag och fnittrar lite efter detta också, men som jag kommer ihåg det kände jag ingenting. Men man kanske är lite dimmig och glömmer sånt. 05,08 får jag börja andas lustgas som hon sätter på 50/50.
 
Vid 06,00 så tar dom hinnan på mig så fostervattnet går, efter det så bärjar värkarna kännas rätt så mycket och jag vill ha EDA. Det tycker jag gick skitbra, gjorde inte alls ont.. Och efter att den började värka så var det helt underbart. Kände inte de första värkarna och fick vila rätt så mycket. Men då avtog även värkarbetet lite så klockan 07,41 så satte de värkstimulerande dropp på mig. Efter det så blev det byte av barnmorska och den nya var också bra, men inte lika som den första. Sen så va en läkare med också som skulle utbilda sig till glesbygdsläkare, så han skulle vara med på ett antal förlossningar.  Men efter droppen så kom värkarbetet igång igen ordentligt och jag fick starkare lustgas.
 
Sen flyter det som bara på tills krystvärkarna börjar då det verkligen kändes som att jag skulle skita ner mig. Jag sa flera gånger "får jag inte krysta snart, det känns som ungen kommer ut ur röven" men hon sa att det inte var riktigt dags, men kroppen krystade av sig själv så jag fick börja. 09,47 så började jag krysta och 10,15 så kom lilla Manfred. Det gick väldigt snabbt och bra vilket jag är nöjd över. Fast när man ligger där så har man inte så mycket till pärspektiv.  Men när jag fick honom på magen så kunde jag inte grina, bara stirra. Tror dte vart för mycket känslor på en och samma gång så jag låg bara där och kollade på honom, mitt lilla mirakel.
 
Men allt som allt så tycker jag min förlossning gick kanon. Vissty gjorde värkarna lite ont innan jag fick EDA, men efteråt så var dom mest obehagliga och det riktigt onda började inte förän huvudet "stannade" och inte for in igen när man krystade, utan att det spände riktigt jävla mycket. Men jag hade verkligen föreställt mig att det skulle göra ondare än vad det gjorde. Detta är det absolut häftigaste jag varit med om och Manfred kommer abolut att få syskon!
 
Sen saker som jag inte ver när det händer är t.ex. när jag och Jonathan var ensamma i rummet och vi turades om att andas lustgas och ha lite roligt. Man får ju så ful röst efteråt så det låg vi och skrattade lite åt. En gång efter jag andats in lustgas och pratade direkt efter till Jonathan så lät jag som en karl. Då började förståss han skratta vilket jag avbröt fort för då var det absolut inte läga att skratta för hans del. Haha.
 
Klockan 14,17 så fick vi komma till rummet vi skulle sova i och tiden mellan 10,15 och 14,17 var de absolut snabbaste timmarna i mitt liv. Tiden bara försvann när man låg och tittade på Manfred. Sen duschen efter förlossningen så jävla skön! Hade också några häftiga eftervärkar i ungefär 2 dagar efter förlossningen men man fick ju värktabletter så inga problem.
 
Det kan hända att jag kommer att ändra på några saker om jag kommer på någonting mer. Men för tillfället så var det här nog allt.
 
Här var han bara någon minut gammal.
 
 
Barnmorskan skrev in fel vikt, han vägde 3105 g när han föddes. Men 45 g hit eller dit spelar väl inte så stor roll.

Kommentera här: