Febrig och trött liten kille

Idag har Manfred varit hängig och febrig. Jonathan jobbar eftermiddag så jag nehövde bara VAB:a från 13,40 ungefär. Antingen så har inte förkylningen släppt eller så är det tänder på g. Jag gissar på tänderna eftersom det kommit ovanligt mycke dräggel från unge herr Manfred. Men han har iaf haft 38,7 ungefär så en ganska spak kille har vi haft.
 
Men efter middagen så verkade han lite piggare och hundarna klättrade i taket, så vi gick ut en sväng, tog lite kort, Kämpe fick träna i koppel och så fick dom kissa av sig. Hade tänkt att ta en liten längre "kort promenad" bara upp i byn å tillbaks, men barnvagnen ör spårlöst försvunnen (gissar på att Jonathan hett den någon stans) så roa oss på vägen nedanför och på gräsmattan.
 
 
Nya stövlar har han också som jag fick köpa av familjen skogstroll uppe i tjärnliden. Helt perfekta skor som väger meste ingenting.
 
På tal om fam.skogstroll. Hur roligt blir det inte när alla pojkarna växer upp och har varandra? Deras Edde är i ju för sig lite äldre, men Harry och Henry är meste samålder med Manfred och Malte. Det blir riktigt killstark i grannbyarna! Hoppas bara de gillar varandra när de blir älder, höhö.
 
Nu sover Manfred bredvid mig. När man är sjuk får man faktiskt somna bredvid mamma om som håller om en och stryker en i pannan. Ska nu lägga ifrån mig datorn och läsa ut boken som jag håller på med. Längtar tills på lördag gör jag också som tusan. Då ska vi på rännaren i Norsjö och svänga våra lurviga.

Min lilla Manfred.

 
Den här lilla killen växer också så det knakar. Snart ett år och springer snart. Han går riktigt bra nu och det börjar bara gå fortare och fortare att ta sig fram. Fyra tänder har han fått och ikväll såg jag att ena framtanden är påväg ut. Man blir så häpen varje gång man ser hur mycket han börjar förstå. Helt otroligt att det snart var ett år sedan vi åkte in på BB och våra liv skulle förändras. Så mycket kärlek till denna lilla grabb att det inte går att beskriva.

Kämpe, aka. Fartdåren

 
Kämpe växer så det knakar och snart ärhan lika stor som Uro. Det är roligt att ha valp men jag längtar verkligen tills han bli 2 år och jag kan börja dra med honom. Ska införskaffa ett par riktigt finfina skidor så hade jag tänkt och sen inleda en skidkarriär. (hehe)
 
Ute är han aldrig still så det är verkligen svårt att få bra kort på honom, men ibland lyckas jag. Synd bara att det första kortet inte blev så bra och att fokusen blev på bakgrunden istället. Men fick ju några andra bra iastället.
 
Uro har också till slut gett upp och tagit Kämpe under sina vingar. I början, om Kämpe la sig brevid Ur2o så flyttade han på sig illa kvickt. Men nu så ligger han kvar. Och så busar dom och håller på nu också (men Uro ser lite stel ut och har inte alls samma inlevelse som Kämpe, men det kommer väl)